Ingen har missat händelserna i Paris, att ett gäng terrorister sprungit in hos Charlie Hebdos redaktion och skjutit ihjäl 12 pers. Bakgrunden till detta är att Charlie Hebdo, en satirtidning, provocerat Islam (de har provocerat i princip alla religioner) genom att publicera, vad som kan anses kränkande för den troende, teckningar på bland annat Muhammed, påven m.m. Detta var en hemsk händelse som jag verkligen inte står bakom.
Nu självklart var detta hemskt. Yttrandefriheten är något väldigt viktigt i vårt moderna samhälle, en del av vår demokrati. Yttrandefriheten fick sig en stor fet smäll i och med denna händelse, vilket givetvis inte är bra.
Många har gått ut och sagt att man ska ha rätt att kritisera diverse religioner, Charlie Hebdo har sagt det, väldigt många twitterdebattörer har sagt det... jaa väldigt många, och detta håller jag med om! Man ska få kritisera en religion
Men vad är då kritik? Att säga att alla muslimer är onda... för det första inte kritik mot Islam utan mot muslimer som befolkning. För det andra anser jag själv att kritik ska vara saklig grundad, ska du kritisera religion så ifrågasätt det som står i bibeln, koranen osv, inte rita teckningar för att provocera
Det Charlie Hebdo gjorde var som sagt att publicera kränkande teckningar på religiösa symboler/personer. Är detta kritik? Man har genom dessa teckningar inte ifrågasatt något inom religionen utan det man gjort är att helt enkelt tecknat teckningar för att
provocera. Vad är syftet? Varför? Det låter lite som en mobbare på skolgården som bara vill jävlas med andra för att det är kul.
Att man ska få kritisera är viktigt, men detta känns lite barnsligt. Att man provocerar bara för att provocera. Man vet att en ritning på Muhammed kan kränka ca 1,6 miljarder muslimer. Ändå gör man det? Lite som att jag ska gå in i riksdagen och säga att alla där är idioter för att jag är missnöjd med politikers löner och sen undra varför de blir upprörda... istället för att gå in och verkligen påpeka att jag tycker att lönerna är för höga och varför de är det.
Nu har folk kommit och sagt att teckningar är inget att bli retad över och att de som blir det är dumma i huvudet och bla bla bla... men frågan är, vem är det som bestämmer vad man ska bli kränkt av och inte? Om jag inte blir retad av att folk skämtar om Bangladesh, men om exempelvis Redoy blir det... ska jag då tycka att han är dum i huvudet bara för att jag själv anser att det inte är något att blir kränkt av?
Väldigt skrattretande tycker jag, folk som försvarar yttrandefriheten och demokratin i ena sekunden kritiserar andra för att de blir kränkta av saker de själva inte skulle bli kränkta av, dubbelmoral... jag som trodde att det är en grundsten att acceptera varandras olikheter.
Kritisera? Ifrågasätt koranen, ifrågasätt verserna och texterna och ha en agenda med ditt ifrågasättande. Skapa en debatt, en diskussion med sakliga teser och argument.
Provocera? Säg och gör saker som du vet retar upp de andra, använd härskartekniker för att trycka ned den andra ännu mer, förlöjliga, vägra lyssna på vad den andra har att säga osv.
Ganska självklart för mig när man lägger det svart på vitt, dock något som blandas ihop väldigt mycket i praktiken. Att provocera någon är ju inte direkt förbjudet, men att göra det och sen säga att man har yttrandefrihet är väldigt idiotiskt. Sen måste man ju tänka på att yttrandefriheten innebär att man i princip får säga vad man vill, men man får ju inte bryta andra lagar och förordningar i samma veva? Jag kan inte hota någon och säga att jag har yttrandefrihet för då blir det olaga hot, jag kan inte gå runt och diskriminera folkgrupper och säga att jag har yttrandefrihet för då bryter jag ju mot diskrimineringslagstiftning? Lite så...
HERRÅ // Antor Ullah
